Gäspningar är något alla människor gör, oavsett ålder eller kultur. Det sker ofta utan att man tänker på det, ibland mitt under en föreläsning, när man sitter framför tv:n eller precis innan man ska somna.
Trots att det är en så vanlig handling vet forskarna fortfarande inte helt säkert varför vi gäspar. Det finns flera olika teorier, men sannolikt handlar det inte om en enda orsak, utan en kombination av flera faktorer.
Den klassiska syreteorin
En av de äldsta förklaringarna till varför gäspar man är att kroppen behöver mer syre. Teorin säger att gäspningen hjälper oss att snabbt få in extra luft när syrenivån är låg eller när koldioxidhalten är hög. Detta skulle i så fall vara ett sätt för kroppen att balansera andningen.
Men även om tanken låter rimlig har forskningen svårt att bevisa det. Man har till exempel sett att även foster i livmodern gäspar, trots att de inte andas med lungorna ännu. Det gör att många tvivlar på att syreteorin kan förklara fenomenet.
Gäspningar som hjärnans kylsystem
En mer modern och populär teori är att gäspningen har med hjärnans temperatur att göra. När man gäspar vidgas munnen, pulsen går upp, blodcirkulationen ökar och luften som dras in är svalare än den som redan finns i kroppen.
Allt detta kan bidra till att kyla ner hjärnan. En stabil temperatur i hjärnan är viktig för att våra tankar och reaktioner ska fungera som de ska. På så sätt kan en gäspning ses som en naturlig metod för att hålla hjärnan i balans.
Varför smittar gäspningar?
Alla har nog märkt hur lätt det är att gäspa när någon annan gör det. Man ser en vän gapa i en lång gäspning – och plötsligt gör man samma sak själv. Fenomenet är kopplat till empati. Forskare tror att det kan ha utvecklats som ett sätt att stärka gemenskapen i grupper. När människor levde i flockar kan smittande gäspningar ha hjälpt till att synka beteenden, till exempel så att alla blev mer alerta samtidigt.
Intressant nog gäller detta inte för barn på samma sätt. De flesta under fem år reagerar inte på andras gäspningar, vilket tyder på att det krävs en viss mognad i hjärnan för att effekten ska fungera.
Gäspningarnas längd och hjärnans storlek
Ett fascinerande fynd är sambandet mellan hur länge en gäspning varar och hur stor hjärnan är. En studie där man observerade gäspningar hos olika djur visade att arter med större hjärnor också gäspar längre.
Människans gäspning ligger i genomsnitt på runt sex och en halv sekund, medan möss bara gäspar i bråkdelar av en sekund. Resultaten stärker teorin om att gäspningar fungerar som en slags kylmekanism – en större hjärna tar helt enkelt längre tid att kyla ner.
När man gäspar hela tiden
Att gäspa ibland är helt normalt, men om man gäspar hela tiden kan det bero på olika saker. Ofta handlar det om trötthet eller uttråkning, men det kan också vara kroppens sätt att hantera stress.
I mer sällsynta fall kan upprepade gäspningar kopplas till medicinska problem, till exempel hjärt- eller nervrelaterade sjukdomar. Då är det inte själva gäspningen som är problemet, utan en signal på att något annat pågår i kroppen.
Gäspningar som socialt och biologiskt fenomen
Det som gör gäspningar extra spännande är att de verkar ha flera syften på samma gång. De påverkas både av våra kroppsliga behov och av våra sociala interaktioner.
Man gäspar inte bara när man är trött eller vill kyla ner hjärnan, utan också när man speglar någon annans beteende. Det visar hur djupt rotat fenomenet är.