Janna Eliot

"Den första novellen i Spokes inspirerades av Settelas far, som, efter kriget, satt vid sin vagn och väntade på att hans familj skulle återkomma."

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Det som vi vet om dig vet vi från Randi Myhre som med varma ord presenterade din bok A Gypsy Piano Tuner and other Romani stories. Vi vet  nu att boken är en novellsamling och att den handlar om romer, men eftersom boken inte är tillgänglig för oss alla, vill vi be dig att berätta lite mer om den!
 
De 17 novellerna i min bok sträcker sig från andra världskriget fram till idag. De innehåller figurer från flera olika länder, såsom skoputsarpojken i Turkiet, flamencodansaren i Spanien, två gamla systrar i Tjeckien som har överlevt Förintelsen, ett ungt Manouche-par i Camargue i Frankrike. I boken finns också en frustrerad romsk börsmäklare från London och en flicka med irländskt resandeursprung som hotas att fördrivas från campingplatsen där hon bor. Och så Naza, flickan från Sofia i Bulgarien, som får hålla i en bok för första gången i sitt liv. Novellen The Gypsy Piano Tuner (Den romske pianostämmaren) är en hyllning till Aad Wagenaar, författaren till SETTELA. En eftermiddag i maj satt Aad och jag tillsammans i Delft, utanför platsen där man höll på att förberedda firandet av årsdagen av Befrielsen. Medan vi åt poffertjes stämde pianostämmaren instrumenten på scenen, och den här händelsen inspirerade mig till att skriva novellen. I boken figurerar också flyktingar i Italien och i England, tonåringar som fallit offer för trafficking från Östeuropa, lockade av drömmar om ett bättre liv och arbete som väntar på Hilton Hotel i London, liksom ett ryskt barn som älskar Puskin.
 
I den nämnda korta recensionen stod det att det vore bra att ge ut boken på svenska och andra olika språk… Finns det redan nu översättningar av texten?
 
Nej, det gör det inte. Det skulle vara trevligt och jag skulle bli så förtjust om det blev verklighet, men i nuläget är jag helt enkelt mycket glad och tacksam över att Lamorna Publications publicerat boken på engelska! Det är inte lätt att hitta utgivare.
 
Du översätter själv – jag ser att du har presenterat Gunilla Lundgrens Sofia Z-4515 på engelska, vem har publicerat den och för vilken publik?
 
Ja, det var underbart att arbeta med min kära väninna Gunilla. Jag träffade henne i Istanbul, på en konferens om Romani studies. Gunillas bok finns nu tillgänglig på engelska, utgiven av Mantra Press.
 
 
 
 
 
Du är född någon annanstans, är verksam annanstans, hur kommer det sig att du kan svenska?
 
På konferensen i Istanbul, träffade jag många intressanta och generösa svenskar. När de talade med varandra på svenska kunde jag förstå en hel del ord. I engelskan finns ju många ord från vikingatiden. Så hösten därpå lärde jag mig lite svenska på en kvällskurs i London. Men jag är inte bra på att skriva och prata svenska – däremot är det lättare för mig att läsa på svenska (med ordbok), och jag har många svenska böcker hemma.
 
Du har översatt några dikter av den ungersk-romske poeten som var Internationella bibliotekets gäst för två år sedan, Lajos Rafi. De där dikterna verkar stämma överens med ditt ”projekt”…
 
Jag gör gärna reklam för romska författare. Jag tycker om att ge publicitet åt romska konstnärer, akademiker, advokater osv.
 
Vad sysselsätter du dig med egentligen?
 
Mitt arbete började med ett foto av en okänd flicka som stirrar ut ur en boskapsvagn på väg till Auschwitz. Aad Wagenaar, som jag nämnde förut, upptäckte att hon var ett nederländskt sinti-barn som hette Settela. Aad skrev en bok om sitt sökande efter barnets ursprung och namn. Efter att jag hade översatt boken till engelska bad några vänner vid Traveller Education i England mig att skriva en roman för tonåringar. Så jag skrev SETTELA'S LAST ROAD, en roman baserad på fakta från Aad Wagenaars berättelse. Nu blir jag ibland inbjuden att berätta om Settela i brittiska skolor.
 
Min första novellsamling heter SPOKES - (Ekrarna) – som liksom THE GYPSY PIANO TUNER löper från andra världskriget fram till idag. Den första novellen i Spokes inspirerades av fadern till Settela, som, efter kriget, satt vid sin vagn och väntade på att hans familj skulle återkomma. Han vet inte att alla i familjen är döda. Bilden av en gammal man som väntar på sina mördade släktingar berörde mig så starkt att jag skrev novellen THE WAITING (Väntan).
 
Att skriva om så sorgliga och förskräckliga teman är uppenbarligen mycket deprimerande. Jag behövde lite ljus och glädje, så jag skrev tre sagor/dikter. De är kända romska sagor som jag har illustrerat och berättat i diktform på engelska. Det var befriande att lämna världen av skrik och tårar och skriva och teckna de här färggranna sagorna med lyckligt slut.
 
 
Frågor ställda av Tamás Gergely
 
 
 

Lajos Rafi

February in Güdüc
Güdüci február

Outside, the wind smashes the tree into pieces.
That doesn’t bother me. The Szekler is talking about women.
My throat feels dry;
I want to take a dram with him.

…. because he has rights, and his life has been tempered
by the earth and by torments.
He also knows the beauty of words,
and when his heart weeps,
he moistens his throat.

Beyond the mountain, the glowing sun
is covered with smoke.
Everything could be lovely for me too.
But pain tortures me. I look at the Szekler.
In his blue eyes is a dawning peace
as if he has captured a star;
now he carves his tomorrow from wood.

English translation: Janna Eliot

 
Print