Intervju med László Sall

"Ja, min styrka, min fräna humor är kanske mest ett tecken på hur svaga de attityder och symboler som jag leker med, egentligen är."

Inom kort ska du presentera din bok, först i Göteborg, sedan på Internationella biblioteket i Stockholm. Du är en ungersk poet från Rumänien, men du är bosatt i Sverige och din bok heter - om jag översätter titeln till svenska - Polit(iska) di(kter). Samtidigt är dina tänkbara läsare ungrare i Sverige, en icke homogen grupp, de kom vid olika tillfällen till Sverige, de flydde från nazismen, kommunismen, från Ungern, från Rumänien, vissa flydde, andra bara "kom". Gemensamt är bara språket. Vem tror du kommer att läsa, köpa din bok?

Att deras gemensamma språk är ungerska, räcker långt i sammanhanget! Om inte annat, då är det kanske syftet med köpet som kommer att motivera dem. För två år sedan, när jag fyllde 50, kom jag ut med en ”bok”. Det var en väggalmanacka som innehöll tolv av mina dikter och lika många grafiska verk av konstnären Gina Hora som är verksam i Nagyvárad (på rumänska: Oradea) i Rumänien. (Några av dessa dikter publicerades i svensk översättning på Tidningen Kulturens hemsida). Tanken och syftet med den där diktsamlingen var att sälja så många exemplar som möjligt, och skänka behållningen till två behövande ungerska poeter i Rumänien. Det ordnades bokpresentationer i alla tre länder som jag har någon koppling till: Sverige, Ungern och Rumänien. ”Insamlingen” lyckades väl och pengarna kom till användning, det fick jag veta av mina vänner som åtog sig rollen som förmedlare av  gåvan, eftersom jag ville – och förhoppningsvis lyckades – förbli anonym.

Jag försökte upprepa gärningen även i fjol men misslyckades. Dessbättre fick jag i år hjälp med tryckkostnaderna av Move & Walk Institutet i Göteborg.  Allt annat arbete med att framställa boken gjordes ideellt av mina nära och kära, som jag även här riktar ett stort tack till för deras insats!

Köper  man boken, som kommer ut i 3 x 69 exemplar i dessa tre länder, har jag redan delvis lyckats. Om köparna, av en ren händelse, kommer att bläddra i boken och eventuellt läsa några av dikterna, kommer det att vara en bonus. Om inte, så kommer några av dikterna att vara tillgängliga på en YouTube-sida, där Attila Gáspárik,  skådespelare och direktör av Nationalteatern i Marosvásárhely (Tȃrgu Mureş, Rumänien) framför några av dikterna.
 
Din styrka är den fräna humorn som tillåter dig att leka med orden. Inte bara med orden, utan även med olika uttryck, ordspråk, attityder och symboler. Till exempel leker du med den ungerska nationalsången som du omnämner som ”Mihnusz” i stället för ”Himnusz”, som det egentligen heter. Är det någonting som är i obalans i din värld?

Ja, min styrka, min fräna humor är kanske mest ett tecken på hur svaga de attityder och symboler som jag leker med egentligen/faktiskt/i själva verket är. Eller tvärtom, förstås: de är kanske så starkt ingjutna i vårt medvetande att de förtjänar att utsättas för ett prov.  Jag försökte själv läsa denna nationalsång (himnusz = hymn) som om allt som står i den var ett svaghetstecken (minus). Kan det vara så att allt det där som skrevs 1823 ska påverka oss så starkt? Finns det kanske andra värderingar, idéer som beskriver oss idag? 
 
 
 
"Polit kö" av László Sall
presenetars på IB i slutet av mars 2013
  
 
Hur kan man översätta en sådan dikt eller en sådan bok till svenska? För läsare som är receptiva för en annan sorts ironi, lever i en annan verklighet, och kan inte, vill inte läsa mellan raderna?
 
Jag tror inte att man ska eller behöver läsa mellan raderna när man läser mina dikter. Men läsaren behöver kanske ge sig själv – och förstås, ge även dikten – en stunds frihet att dikten ska verka. Och dessutom tror jag inte att det vore så svårt att översätta mina dikter. Här är ett exempel, dikten slutet på barndomen:

 
i vårt hus säger man inte "jävla jude"
man säger inte "neger"
man säger inte "zigenare"
vi är inte några "super-ungrare"
vi skäller inte ut "kommunisterna"
vi är inte "mjukis-liberaler"
och vi skäller inte på "bögar"
och stöter inte bort några "svenskar"
 
i vårt hus samlas ändå - citerar:
"svenskar", "bögar", "kommunister"
"liberaler", "super-ungrare", "negrer"
"zigenare" och "judar"
 
de bor i "vårt" hus

 (Översättning av Péter Kádár och Zoltán Gaál)
 

Dessutom, ja framför allt, tror jag att mina dikter redan från början är en översättning av mina värderingar som jag anammat under mina 23 år i Sverige, bildligt talat och om uttrycket tillåts -
"László Sall poeten med ungerska rötter och svensk krona. Hans tankar, kronan på hans livs virtuella träd,  präglas numera av de svenska demokratiska värderingarna."
 
Du är ordförande i SFUL. Ett nästan fult ord, men vackrare är dess syfte kanske: ni vill föra svenskarna närmare den ungerska litteraturen... Har jag fel? Vad har ni åstadkommit hittills?

Jo, det stämmer! I stadgan står det så här: ”Att främja ungersk litteratur i Sverige. Sällskapet ska vara en samlingspunkt för översättare, litteraturforskare, historiker, kritiker, journalister och andra med intresse för att ungerska texter av hög kvalité och angelägen natur görs tillgängliga på svenska.” Vi har jobbat med det ändamålet och har kommit ut med 4 nummer av tidskriften HungaroFans. Nu senast har vi ordnat en författarkväll i Göteborg då  Ove Berglund presenterade Brända Böcker Förlags senaste bok, Djävulskramp, av den ungerska författaren Márton Karinthy. Vi har en boksamling som är döpt efter översättaren Franz Mervel av romaner och andra litterära verk av ungerska författare som är utkomna på svenska.
 
 
 
Frågor ställda av Tamás Gergely
Print