Pionier eller pionjär? Båda?

Arina Stoenescu ger ut och designar tvåspråkiga böcker för barn. Förlaget heter PIONIER PRESS. Frågan - som hon besvarar i intervjun som vi publicerar här - är: Vem ska läsa tvåspråkiga böcker? Och varför?















1.    Antalet Pionier-böckerna bara ökar och ökar, vill du nämna några av de som intervjuns läsare bör veta om?

Utgivningen på "pionier press" har ökat under de senaste tre åren, då det har utkommit flera titlar per år. Det är en kombination av en medveten satsning på tvåspråkiga barn- och ungdomsböcker men också ett led i arbetet med det långsiktiga projektet "Harap Alb" som har som mål att implementera Junibacken-konceptet i Rumänien men utifrån ett rumänskt innehåll. Tanken är att bygga upp en lika spännande scen för illustrerad barnbokslitteratur i Rumänien där det finns både spännande nutida författare och illustratörer. Genom att uppmuntra denna typ av utgivning och inspirera de rumänska förlagen att våga satsa lokalt också.

Bokutgivningen sträcker sig från serieböcker som har ett socialt engagemang ("Miskati intervine" av Livia Rusz, "Felicia" av Sara Olausson, "Sofia" av Gunilla Lundgren och Amanda Eriksson) till tvåspråkiga böcker som tar upp små filosofiska betraktelser kring döden ("Döda djur/Dead Animals" av Rebecka Mellberg och Mimi Fürst) eller böcker om vänskap och utsatthet ("Lacrima/Tåren" av Elena Dunca och Anuta Varsta, "La est de est" av Anuta Varsta, "Masinuta curcubeu/Lilla Regnbågsbilen" av Sînziana Popescu och Irina Maria Iliescu). Men det finns också böcker med bidrag från rumänska namnkunniga författare och konstnärer som Lucian Boia, Adrian Cioroianu, Cristi Puiu och Stefan Constantinescu.

Alla dessa böcker vänder sig till barn och deras föräldrar eller andra vuxna i deras närhet eftersom jag tror på idén att ungås med och kring böcker tillsammans. Sverige har en fantastisk fin tradition av barnlitteratur i allmänhet och illustrerad sådan i synnerhet. Det är denna tradition jag vill sprida vidare i framförallt Rumänien där jag spenderade både min barndom och tonårstid under en totalitär regim och där tillflykten till böcker var min räddning.
 
2.    De flesta av böckerna designade av dig är tvåspråkiga. Vad är meningen med att ge ut tvåspråkiga böcker?

Forskningen om tvåspråkighet visar på många kognitiva fördelar för barnen som är tvåspråkiga. Jag har själv egna erfarenheter av tvåspråkighet både när det gäller mig själv men också i förhållande till min fjortonåriga dotter Ninni som är tvåspråkig och har haft hemspråksundervisning sedan sexårs-åldern.

Att uppmuntra en aktiv inlärningsprocess av ett andra språk parallellt med första språket hjälper barnet att senare lära sig fler språk men ger också nycklar till de kulturer som använder språken. Det är en fantastisk gåva som alla barn borde kunna få inte minst för att öka förståelsen mellan människor och de likheter och olikheter som finns i olika kulturer. Att kunna känna sig hemma i flera kulturer tror jag ökar både ödmjukheten och respekten inför varandra och i den globaliseringstid vi lever i där rörligheten ökar tror jag att fler skulle kunna ha nytta av en tidig flerspråkighet.
 
3.    Du designar dem – vad betyder det?

Jag är utbildad grafisk designer och illustratör på Konstfack och att designa de böcker som jag ger ut ser jag som en viktig del av bokens gestaltningsprocess och i förlängningen en viktig del av helhetsupplevelsen. Att designa handlar om att, medvetet och med omsorg för detaljer, arbeta med typografi, bild, layout och förutsättningar för vald publiceringsmedium, i mitt fal tryckta böcker.
Jag betraktar den grafiska designen som en kreativ process där upphovspersonen för med sig av sina erfarenheter och kunskap i ett givet sammanhang där texten och bilden är två andra viktiga delar. Jag väljer att se dessa tre delar, text, bild och grafisk design som jämlika delar som alla bidrar till en helhet som inte bara är summan av att föra ihop text och bild utan i den grafiska design gestaltningsprocessen uppstår någonting nytt med en egen identitet och som tar plats och talar till en just genom denna nya identitet.

Jag väljer medvetet att prata om ”design” och inte ”formgivning” eftersom jag tycker att precis som ett stycke musik som är komponerat av en viss person under en viss tid kan få ett verkshöjd genom den musikaliska tolkningen så kan också litteraturen få ett annat verkshöjd beroende på den grafiska designen som inte är enbart ett hantverk utan en medskapande process.
 
4.    Vilka är dina medarbetare, hur rekryterar du dem?

De upphovspersoner som jag har samarbetat med under åren har jag valt på grund av deras viktiga och fina berättelser och deras intressanta historier. Deras röster har jag ansett viktiga att föra vidare utifrån den platform som jag har skapat genom mikroförlaget "pionier press", ett förlag vars tre utgivningsinriktningar är tvåspråkiga barnböcker, typografi och böcker med rumänskt tema.
Många av medarbetarna är mina vänner eller har blivit mina vänner efter vårt samarbete och våra möten har många gånger skett i sammanhang där flera kulturer har mötts, svenska-rumänska, rumänska-engelska, svenska-kurdiska, engelska-rumänska, rumänska-koreanska, engelska-svenska, nästan alla böcker med några få undantag är tvåspråkiga böcker. Jag är mycket intresserad av brobyggare, de personer som har flera kulturella perspektiv och som kan synliggöra och introducera nya vinklar utifrån sina egna erfarenheter från olika kulturer.
 
5.    Varför heter förlaget ”pionier”?

Namnet "pionier" är en rumänsk stavning av ordet "pionjär". Genom detta namn ville jag ta tillbaka betydelsen av ordet "pionjär" som i Rumänien under kommunistregimen betecknade en medlem av barn- och ungdomsorganisationen med politiska kommunistiska förtecken. Jag var en sådan pionier under min tid i Rumänien och utsattes konstant för hjärntvätt och kommunistisk propaganda men vi uppmuntrades också att ligga i framkant och skapa nytt. Genom "pionier press" förlaget vill jag utforska tvåspråkighet i barnboksberättande, hur typografin, bokstavsformer och deras användning påverkar våra budskap och inte minst de politiska budskapen vi utsätts för och sist men inte minst är jag intresserad av den rumänska kulturen och framförallt barnkulturen.






6.    Vad gör du ”annars”. Din koppling till Södertörn…?

Jag har precis påbörjat ett omfattande arbete där jag under fyra år som doktorand på bokhistoriska avdelningen på Lunds universitet och University of Reading ska forska om Typografi och politik: Om tidningstypografi i Rumänien och Moldavien under kommunistiden (1920–1990). Jag har tidigare arbetat inom akademin och är tjänstledig från Södertörns högskola där jag har undervisat i visuell kommunikation, typsnittsdesign och typografi.

Jag tycker att den akademiska miljön är mycket stimulerande både tack vare det akademiska samtalet och dess öppenhet men också studenternas energi och engagemang. Det har varit en ynnest att träffa många spännande personer i min roll som lärare och två av de författare som jag har gett ut på "pionier press" är före detta studenter, Anuta Varsta som har illustrerat och skrivit böckerna ”Tåren/Lacrima” (2010, rumänska-svenska), ”La est de est Dongjjokeseo Dongjjokeuro” (2013, rumänska-koreanska) och Rebecka Mellberg som har skrivit trilogin ”Döda djur/Dead Animals” (2014, svenska-engelska).
 
7.    Den senaste boken utgiven av pionier press är den rumänsk-svenska ”Masinuta curcubeu/Lilla Regnbågsbilen”. Varför har du valt just den texten?

Jag fick möjlighet att träffa författaren Sînziana Popescu, en av de få rumänska nutida barnboksförfattarna, på ett seminarium anordnat av Svenska Barnboksinstitutet i samarbete med Internationella Biblioteket. Jag tycket att det Sînziana skrev om var intressanta och aktuella teman både i Rumänien och Sverige, vänskap och utsatthet och denna text tog upp just dessa aspekter. Jag funderade också på att ge ut en annan längre text, en kapitelbok om de så kallade ”jordgubbsbarnen”, de barn som är ensamma hemma i Rumänien då föräldrarna åker utomlands för att jobba men ”Masinuta curcubeu/Lilla Regnbågsbilen” passade bättre den tvåspråkiga barnboksutgivningen samtidigt som jag ville välja en rumänsk illustratör som kunde debutera med denna bok och så blev denna bok till. Berättelsen  ”Masinuta Curcubeu/Lilla Regnbågsbilen” gav upphov till några roliga språkliga fakta om rumänska och svenska men också till några tips om hur man kan bete sig mot sina vänner. I Rumänien räds man inte olika ”råd” till barnen medan i Sverige är man mycket mer resonerande kring råd och tips till barnen, jag hoppas att man kan mötas halvvägs.




8.    Är Lilla Regnbågsbilen en bok för barn eller symboliken gäller även för de vuxna?


Det jag gillade med berättelsen om Lilla Regnbågsbilen var att det var en mångbottnad historia där vänskap och utsatthet var utgångspunkten och temat gäller både barn och vuxna. Jag gillade denna lilla smutsiga bil som har den vanliga rumänska bilen, Dacia som förebild (som numera finns till försäljning även i Sverige) och kunde, om man så vill, fungera som en övergång från en svår tid till en tid fylld med tillförsikt och framtidstro. Från den svåra och svart-vita som Rumänien var både bildligt och bokstavligt under de sista år av kommunism till det kulörta och mer öppna samhälle som Rumänien ändå har blivit trots nya problem. Jag gillade också regnbågsinslaget som jag som svensk kan tolka i relation till regnbågsfamiljer, någonting som jag vill prata mer om i rumänska sammanhang.

Frågor ställda av Tamás Gergely
Illustration: Irina Maria Iliescu