"Är du svensk?"

Intervju med ANNA-MY NOVOTNY, skapare till filmen "Är du svensk?", i vilken hon intervjuar nyanlända invandrare

















1. Du frågade ett tjog människor, du fick ungefär lika många svar. Jag frågar dig: är detta svaret? Att det inte finns entydigt svar?


Att ”svenskhet” associeras med olika egenskaper, företeelser och attribut beroende på vem man är och vad man har för erfarenheter blir tydligt i min film. Om du frågar mig så menar jag att ingen borde ha rätt att avgöra om någon annan är svensk eller inte och att det finns lika många svar på vad svenskhet är som det finns personer att fråga. Att kategorisera något eller någon som typiskt svenskt menar jag är problematiskt och helt onödigt, något som min film visar.

2. Varför tog du upp frågan: känner du den aktuell? Är svenskheten i fara? Ställer det svenska samhället eller vissa grupper för stora krav?

Idén till filmen växte fram när jag började besöka ett hem för ensamkommande flyktingpojkar från Afghanistan. Bland det första som pojkarna frågade mig var ”Vad tycker du om oss invandrare?”, ”När blir man svensk?” och ”Hur får man svenska vänner?”. Dessa frågor är självklart centrala för dem och våra samtal kretsade mycket kring de kulturella skillnader de upplever, deras framtidsdrömmar samt tankar och känslor om utanförskap gentemot det svenska samhället.  Samtalen var rörande och träffade mig rakt in i hjärtat. Att diskutera vad eller vem som anses svensk kändes frustrerande för mig. Jag önskar att det inte skulle ha betydelse för någon var man kommer ifrån, hur man ser ut, vilken läggning eller tro man har. Men den främlingsfientliga andan som tar form och rotar sig djupare in i både politiken och vardagslivet hos många gjorde det oerhört viktigt och aktuellt för mig att göra den här filmen som är ett lämpligt pedagogiskt medel som med humor och allvar diskutera detta problematiska begrepp- ”svenskhet”.
3. Du heter Novotny - känner du dig själv svensk?

Min släkt på min pappas sida kommer från Tjeckien. Men jag har enbart bott i Sverige i hela mitt liv, pratar inte tjeckiska och har inga släktningar som bor i Tjeckien längre. Det är aldrig någon som har ifrågasatt om jag är svensk eller inte och jag antar att det är en av orsakerna till att jag aldrig behövt förhålla mig till eller fundera kring huruvida jag är svensk eller ej, förrän jag gjorde den här filmen. Mitt pass visar att jag är svensk men jag önskar att det inte skulle betyda någon skillnad vilken nationalitet jag hade för hur jag blev behandlad.

4. Andrzej Olkiewicz, som har skrivit boken "Konsten att vara invandrare" summerar i 16 punkter* hur en som närmar sig det svenska samhället ska göra: Vad tycker du om hans "punkter"?

Jag själv har aldrig varit invandrare och därför inte heller behövt ”närma mig det svenska samhället”, så jag kan inte prata från egen erfarenhet. Men att formulera punkter om hur någon bör tänka och agera för att bättre känna tillhörighet till det svenska samhället finner jag inte helt oproblematiskt.  Att det ofta kan vara svårt och ta lång tid att integreras i det svenska samhället tror jag knappast beror på att invandrare inte agerar ”rätt”, utan att de möter motstånd i form av diskriminering och rasism. Motståndet kan se ut på flera sätt, till exempel kan det vara svårare att få jobb, en bra bostad eller att man blir bemött annorlunda än om man skulle vara svenskfödd. Därför blir det också problematiskt att säga till en invandrare att  ” Se dig som en del av samhället”, när det lika mycket handlar om att samhället måste se och erkänna individen som invandrat som en del av samhället. Alla är olika och det är också det som skapar samhället. Så i stället för att säga hur någon ska bete sig, så kan det kanske vara bra att förutsätta att människor som kommer till Sverige, vill vara med att skapa och bli en del av samhället och se det vackra och positiva i ett mångkulturellt samhälle. Andrzej Olkiewicz skriver ”Se dig som en jämlike och betrakta alla som jämlikar oavsett ursprung, nationalitet, etnisk tillhörighet och religion”, det är självklart något jag håller med om. Jag tycker också, likt Olkiewicz, att det kan vara nyttigt att inte bedöma människor och vanor som är annorlunda i termer av bättre/sämre.
5. Vilka ska titta på filmen: svenskar? Invandrare? Hur och var kan man göra det?

Den här filmen har ingen särskild målgrupp, utan jag ser den som en film som väcker tankar och frågor kring ett viktigt samhällsämne som berör alla. ”Är jag svensk?” går att beställa via Filmcentrum riks.  Mer info finns här: http://riks.filmcentrum.se/filmkatalogen/film/3735/ar-jag-svensk/

6. "Är jag svensk?" är din andra dokumentärfilm, tänker du fortsätta med genren?

”Är jag svensk?” är min första dokumentärfilm. Jag har gjort två korta dokumentärfilmer efter denna som heter ”FEMTON” och ”Enkelt och diskret”. Jag vill fortsätta göra film för att skildra och synliggöra personer, sammanhang och skeenden i samhället som jag finner viktigt att belysa, diskutera och visa för folk.  Jag filmar nu en fortsättning och utveckling av ”Är jag svensk?”, men som mer kommer bli ett längre porträtt av min pappa.


Frågor ställda av Tamás Gergely

* Andrzej Olkiewicz' punkter:

• Acceptera att du bor i ett främmande land.
• Känn dig inte underlägsen värdfolket och skäms
inte.
• Känn dig inte överlägsen värdfolket och skryt
inte.
• Se dig som en jämlike och betrakta alla som
jämlikar oavsett ursprung, nationalitet, etnisk
tillhörighet och religion.
• Underkastelse och högfärd är två sidor av
samma mynt. Gör dig av med båda! Det är lättare
att leva så.
• Acceptera att det finns vissa saker i det nya
landet som du inte har det minsta inflytande över:
de inföddas närvaro, landets språk, historia,
traditioner, kultur, geografi och klimat. Det är
meningslös att klaga på sådant du ändå inte kan
förändra.
• Efter att du har bott ett antal år i det nya landet
är det dags att sluta förvånas över att värdfolket
är annorlunda – du är också annorlunda.
• Sluta att klassificera allt som är annorlunda i
termer av bättre/sämre.
• Om någon handlar orätt mot dig – klandra
individen som gjorde det, inte hela gruppen.
• När du inte lyckas uppnå något du strävat efter
– övertolka inte, skyll inte på ditt utlänningskap,
allt är inte diskriminering.
• Om du drabbas av diskriminering: Odla aldrig
”jag är ett offer”-känslan! Det leder bara till
uppgivenhet och passivitet.
• Acceptera inte att infödda är medlidsamma eller
betraktar dig som offer bara för att du är
utlänning.
• Att du är annorlunda kan vara en tillgång. Låt
dig inte begränsas av det och låt det inte vara en
ursäkt för att inte ta dig fram.
• Gå inte i fällan att vara exotisk. Det avskiljer dig
från gemenskapen och understryker ditt
främlingskap.
• Du behöver inte vara duktigare och kunnigare än
de infödda. Det räcker om du är duktig och
kunnig.
• Se dig som en del av samhället.
Print