Lammgryta och ugnstekta äpplen, två rätter från Eldslandet

Cordero fueguino och Manzanas asadas

CORDERO FUEGUINO
(Lammgryta från Eldslandet)
4 portioner

INGREDIENSER
600 gr grytbitar av lamm, rygg eller stek
1 stor morot
1 stor gul lök
1 selleristjälk
1 lagerblad
3 msk rapsolja
7-8 dl köttbuljong
6 medelstora potatisar
2 schalottenlökar
Salt
Vitpeppar
Oregano

TILLAGNING
Skala och hacka löken. Bryn den i rapsoljan i en stor järngryta, tillsammans med lammbitarna och lagerbladet.
När köttet och löken har fått fin färg, salta och peppra och lägg till buljongen, den tärnade moroten och selleristjälken. Krydda med lite oregano, lägg på locket och låt det koka ca. en halvtimme på låg värme.
Lägg sedan i potatisarna, som du har skurit i medelstora tärningar, schalottenlökarna och eventuellt lite mer buljong. Lägg på locket och låt det puttra ytterligare ca.10-15 min., tills köttet känns mört och potatisarna är klara.
Servera i järngrytan, som behåller värmen.

OM RÄTTEN
Det kalla och blåsiga klimatet i Patagonien kräver varma och proteinrika maträtter. Lammgrytor i olika varianter är vanliga och enkla rätter som ofta lagas hemma och som finns på de allra flesta restauranger.
Lammköttet från Patagonien är mört, har god smak och är fritt från hormoner och antibiotika. Djuren får dia tills de slaktas, när de är ca. tre till fem månader gamla och väger mellan 18 till 24 kilo. Detta, samt att de betar i ett område med rätt temperatur, fuktighet och jordkvalitet, ger ett kött som har låg kolesterolhalt och är rik på B-vitamin.
I Patagonien äter man mycket vilt: hare, kanin, hjort, lamadjur (guanaco), struts (ñandú), vildsvin, rapphöna och andra lokala specialiteter, exempelvis vissa bältdjur (armadillo) och gnagare (vizcacha). Det är lite dåligt med vegetariska alternativ: köttet (kyckling, skinka) smyger sig in även i sallader, men det går självklart bra att ersätta köttet med bönor i vissa rätter eller skapa egna med grönsaker och rotfrukter. Man äter även mycket fisk (forell, lax och sjötunga) och skaldjur, som serveras både råa och tillagade i olika varianter.
I övrigt är det jättesvårt att ”översätta” argentinska ungefärliga mått till de svenska mer exakta angivelserna. På spanska heter det ofta ”en kopp”, ”en näve”, ”lite grand”, ”så mycket som behövs”, ”efter smak”, osv. Ingredienserna kokas/steks ”lagom” tills rätten ”är färdig”!! Så jag hoppas att recepten fungerar bra och önskar alla som testar en smaklig måltid!
 
MANZANAS ASADAS
(Ugnstekta äpplen)
4 portioner
INGREDIENSER
4 stora gröna äpplen (Granny Smith)
1 dl farinsocker
2 msk smör eller margarin
Rivet skal av en apelsin
Saft av 1-2 apelsiner
Kanel
1 msk smör till formen

TILLAGNING
Sätt ugnen på 225°. Skölj och torka äpplena och kärna ur dem med en äppelborr. Rispa försiktigt skalet runt om i spiral med en kniv eller en potatiskalare, så skrynklar sig inte äpplet under gräddningen.
Ställ äpplena i en smord och ungsäker form.
Blanda smör eller margarin, socker, lite apelsinsaft och lite apelsinskal i en skål. Rör om ordentligt så att smöret blandas väl in med sockret. Fyll hålen i äpplena med blandningen.
Häll över resten av apelsinsaften.
Grädda äpplena i ca. 35 min. mitt i ugnen tills de är gyllenbruna och känns mjuka när man prövar med en sticka.
Servera äpplena varma. Strö över lite kanel och ackompanjera gärna med lite vaniljglass.

OM RÄTTEN
Det är inget speciellt med den här efterrätten som, med olika variationer, är populär även i Sverige. Detaljen som kan ge en riktig sydamerikansk smakupplevelse är valet av äpplen. Leta i affären efter de fina ljusgröna Granny Smith som kommer från Alto Valle del Río Negro (Río Negroflodens övre lopp), Argentina. De finns på flera välsorterade affärer. Granny Smith-äpplen har ett vitt, fast och mycket saftigt fruktkött. Smaken är friskt syrlig med god arom. Mognare äpplen har sötare smak. De importeras från Argentina under perioden mars-juni. Njut av den härliga blandningen av varma äpplen och kall vaniljglass, helst i gott sällskap av släkt och vänner.

LILIANS BERÄTTELSE
Trots att jag är född och uppvuxen i Argentinas huvudstad, Buenos Aires – en stor stad långt ifrån Patagonien -, har jag alltid varit fascinerad av det här öde och karga landskapet. Genom resor och böcker har jag försökt lära mig om dess kultur och traditioner. Det finns en viss magi, en särskild lockelse i de här tysta och vindpinade små städerna nere i sydligaste Sydamerika. Människor är fåordiga och reserverade, men generösa och raka. Naturen är storslagen och faunan unik. Det är absolut värt att besöka.
Om man vill läsa lite om Patagonien på svenska finns Mikael och Titti Strandbergs bok Patagonien. 300 mil till häst (Alfabeta bokförlag, 2000) och berättelserna I Patagonien av Bruce Chatwin (Brombergs bokförlag, pocketutgåva från 2003). För dem som kan läsa spanska rekommenderar jag på det varmaste romanerna La Tierra del Fuego av Sylvia Iparraguirre (Argentina) och Mundo del fin del mundo av Luis Sepúlveda (Chile), två böcker som bara väntar på den duktiga översättare som vill återge dem på svenska. Hoppas någon antar utmaningen!